God morgon på dej!
Börjar direkt med modiga män. Igår kväll hade vi en grabbkväll på aLma, 6 st modiga män kom det var mindre än 10% av antalet deltagare på tjejkvällen. Varför? Är män rädda för tanketräning? Tror de att det inte behövs? Är männen redan färdig utvecklade? Har männen redan de bästa dragande positiva tankarna i knoppen?
Tror att män kanske inte ens tänker att det går att välja tankar och känslor. Eller tänker dom inte alls? Ja, ibland kanske det är lite dött där uppe norr över axlarna eller? Nu kommer jag säkert att få bannor för det jag skriver. Jag är nyfiken, jag vill veta.
Vi har modiga män som redan tränar hos oss och deras gemensamma kommentar är insikt och att de blivit medvetna. Medvetna om hur dom fungerar och de får en bättre kontroll över kroppen och knoppen.
Berätta gärna för mig vad ni tror. varför kom det bara 6 st modiga män mot 66 modiga kvinnor?
Nu kliver jag över på avundsjuka.....Har du känt dig avundsjuk på någon? Det har jag. När jag växte upp var jag avundsjuk på tjejerna i skolan som alltid hade de modernaste kläderna, snyggaste killarna och va det hottaste och populäraste tjejerna i Kopparberg. Varför är vi avundsjuka?
Jag tror det handlar om några saker, självaktning, självkänsla och självförtroende. En känsla av att man är någon om man har de senaste snyggaste och dyraste kläderna. I grund och botten handlar det som vanligt om hur jag tänker och känner om mig själv.
Om jag har en bra och god självkänsla, har ett bra självförtroende som jag byggt upp med vetskapen att vad som än händer så kommer jag att klara det galant eller i alla fall på ett bra sätt. Jag märker att det där med att vara avundsjuk på ett negativt sätt har klingat av med åren. Idag kan jag tycka att jag använder ordet avundsjuk på ett mer positivt sätt.
Jag kan säga att vad avundsjuk jag blir på en person som gjort något bra och jag skulle också velat göra på samma sätt. Jag har nog idag ett friskare avundsjukt sätt???
Svartsjuka då? Tror det fungerar på samma sätt. Dålig självbild!
Däremot måste jag erkänna att jag på senare tid faktiskt upplevt sting i hjärtat av svartsjuka. Kanske är så när man är nykär eller förälskad. Denna svartsjuka eller sting i hjärtat är en ny upplevelse för mig.Det var år och dagar sedan jag kände något sånt.
Vad har jag känt svartsjuka inför då? Ja, fb till exempel. Mr Fin är ju en populär fb skrivare. Många brudar som är hans fbvänner. Kommer ihåg ibörjan innan vi blev offentliga med vår relation hur det serverades kålpuddingar, fikabröd och andra som jag tolkade som flörtiga inviter till honom. För fan, jävla facebook sa jag då. Idag skrattar jag lite åt mig själv. Då skrattade jag inte. Nu va jag förstås kontrollerad i mitt agerande, vad trodde du, men ont gjorde det.
Idag ser jag dessa kvinnor som fantastiska medmänniskor som med omtanke och medmänsklighet delade med sig. För vi är fullkomigt omringade av fantastiska människor, det finns överallt och mycket nära.
Låt oss göra denna pannkaksdag till en upptäckardag då vi bara fastnar på dessa fantastiska människor. Leta och upptäck dom, ställ in tanken och siktet på att idag ska du bara leta efter positiva fantastiska människor runt dig för alla är fantastiska på något sätt, bara vi som ska tolka våra medmänniskor så. prova idag.....
Ha nu en fin pannkaksdag och du vet väl att jag tycker att just du är en fantastisk människa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar