Har tagit mig en morgonpromenad till Brinken för att släppa ut Fredriks katter, kattvakten är out of town.
Det är 8 grader kallt här i Motala och gissa om de var sugna på att gå ut och lufta pälsen, inte, men de är i alla fall ute nu. Brazze sällskapskatten följde efter mig ett tag innan han vände om, undrade väl var jag skulle ta vägen.
Saknar mina katter Musse och Sara enormt mycket. Nu va det ju egentligen inte mina katter utan de var faktiskt min exmans katter. Tårarna rinner nu på min kind när jag tänker på dom. Känner att jag svikigt dom så. Mina fina livskamrater som visade mig så tydligt att dom älskade mig precis som jag är och var. Hur kan man välja att ta bort individer som älskar en precis som man är? Känner ett enormt tomrum efter dom och samtidigt ett otroligt svek, inte enbart en sorg utan också att jag är världens sämsta människa och vilken rätt har jag att "ta livet" från dom?
Det här var absolut det jobbigaste med hela skilsmässan, att katterna fick sätta livet till för att jag/vi valde att skiljas. Vi bodde i hus och när jag flyttade till lägenheten klarade de inte omställningen. Musse skrek och var jätte stressad av att inte få gå ut. Han var svettig och blöt på tassarna. Sara fungerade mycket bättre men va ganska skruttig och har ju levt ihop med Musse så de fick ta sällskap till himlen.
Nu ska lämna detta ämne, det blev ingen rolig start på lördag morgonen, men jag är ok och min logik säger att jag hade inget annat val....åter igen jag som fick ta ansvar.
Finns ju fler katter att ta hand om och visa kärlek till....ska ta en ny promenad och släppa in Fredriks katter så dom inte fryser....
Resten av lördagen är fortfarande ett oskrivet blad och det känns ganska bra att det är....
Ska sätta fart nu, vi hörs mina vänner.
Kram Bibbi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar