Kärlek....lyssna till ordet, fantastiskt ord med så stark innebörd. Kärlek när den är besvarad på det sätt som får en att må bra och vara lycklig.
Kärlek från en man, barnen och vänner. Visserligen är kärleken något helt annat med barn och vänner och kanske inte ska kallas kärlek? Jo, jag tycker vi ska kalla det kärlek också.
Tycker att vi lever i ett ganska tufft och ibland kärlekslöst samhälle, varför? Är det så farligt att visa varandra respekt, vänlighet och kärlek. Nu menar jag inte att vi ska visa kärlek till höger och vänster och hoppa i säng med första bästa möjlighet. Men ordet kärlek inbegriper ju så mycket känslor.
Vi levererar inte respekt och vänlighet till varandra, jo den innersta och närmaste kretsen kanske men även där kan det pågå ett spel, makt- och begärspel med egot som största drivkraft?
Jag är absolut inte perfekt, jag har massor av fel och brister, jag säger inte alltid de rätta sakerna, jag har inte alltid de bästa handlingarna men jag försöker vara en god människa. Jag vill människor gott, men inte alla.
Tyvärr märker jag att Bibbi Hansson inte alltid tolkas på det sättet jag tänkt mig. Visar jag för mycket vänlighet tolkas det ofta av män att jag har andra avsikter än att vara trevlig och vänlig. Va, fan då för?
Jag har verkligen tittat på mig själv och kollat mitt beteende vilka ord jag använder och hur mitt kroppsspråk ser ut. Jag FLÖRTAR INTE är bara vänlig och gillar att le och skratta....
Nej, jag vill inte vara en Bibbi Bitch, men varför underlättar det mitt liv om jag är det?
Så från nu kommer jag ikläda mig den rollen, på fredag kommer jag att vara ändå bitchigare.....säger bara Madonna.
ha en fin dag där ute och sprid gärna lite respekt och vänlighet med en uns av kärlek så bitchar jag på...
kram Bibbi
Varför är det så svårt att vara snäll, hjälpsam och tillmötesgående?
Vad är det för drivkraft vi människor har till att göra livet svårt och eländigt för varandra?
Det låter som jag är bitter, nej det är jag faktiskt inte. Tycker istället det är riktigt ruggigt intressant....
Vad är målet när vi säger och gör rent dumma och taskiga saker mot varandra? Kan inte kännas bra i hjärtat! Jag vet vad dessa känslor gör med våra tankar och hur känslorna påverkar våra kroppar negativt, jag menar med alla dessa negativa känslor och tankar tar vi bort positiv energi från oss själva. Va det syftet? Självdestruktiva alltså?
Det bästa med att människor är dumma och taskiga är att den som blir "antastad" av dessa tråkigheter ofta växer och blir starkare, sug på den du nästa gång du är dum mot någon. Nu vet jag ju att du som läser detta inte är dum mot någon!
Tycker att vi ska ta denna fredag, just denna fredag till att vara lite extra snälla, först mot dig själv för du är allra viktigaste, sedan kan du fortsätta i den andan mot dina närmaste och när du ändå är i farten ta alla du möter idag!
Så kära läsare möt denna dag i den finaste snällhets kostymen du bara har....
Önskar dig stort lycka till och en toppen fin fredag!
Kram Bibbi
Tisdag är den dagen som kommer efter måndagen och före onsdagen.....Intelligent va?
Under medeltiden ansåg man att tisdagen var en bra dag att starta krig på. Tur att vi inte har medeltid nu, men ibland känns det lite som vi lever kvar i medeltiden....Till viss del har vi blivit klokare och kommit framåt men på vissa områden undrar jag om vi inte backat istället. Vi startar fortfarande "krig" även om det inte är med kulspruta eller andra skjutvapen. Idag använder vi vapen som ord och handlingar mot varandra. Vi kan vara riktigt ordentligt elaka mot varandra. Ändå är vi här på jorden av samma syfte och anledning, att ta vara på livet och leva det så bra vi kan, eller har jag fel?
Tänker på dagen, när den kommer, då jag trillar av pinn eller då jag lämnar jordelivet, fy för att sitta på himlakanten och veta att det sista jag gjorde vara att starta ett "krig" mot någon. Kanske det till och med är så att man inte kommer till "himlakanten" ens utan mer till mörkare och varmare trakter?
nej, jag försöker att leva och ta ansvar för mitt liv så bra jag kan. Vill vara trevlig och snäll så långt jag kan. I alla fall till de som bemöter mig på ett bra sätt, resten vänder jag ryggen till som inte vill mig väl. Tyvärr sätter jag ner foten då och visar ganska tydligt vad jag tycker, något jag måste jobba lite mer med. Behöver ju inte döma dom som inte kommit längre i livet och utvecklingen.
Så i huvudet i dag på Bibbi Hansson är det tankar om ett bättre liv för människor och låt oss göra denna tisdag till en dag vi lägger ner onda och hårda ord och handlingar mot varandra, om du tycker det är viktigt sprid det gärna.
Kram på dig kära läsare och kom ihåg att just du är viktig och är en stor gåva till jordelivet....
Skrattets magi....
Så underbart det är att skratta, en befriande och förlösande upplevelse som är en lisa för själen och därmed kroppen. Välbefinnande och välmående på hög nivå.
Igår träffade jag 2 stycken underbara människor på en liten krogrunda i vår stad, en väldigt spontan och oplanerad träff. Just nu passar det mig att inte ha så mycket planerat. Går på känslan av att göra det jag vill för stunden, typ bara vara. Allt fungerar så mycket bättre för mig då, i alla fall just nu.
Förra inlägget jag skrev handlade om orostankar och inte jätte positivt om jag säger så. Idag har jag kommit några steg framåt igen och känner att jag behöver inte stressa fram något utan det är ok att bara vara och att känna efter och pausa.
Träffade en man igår som sa så kloka och bra saker till mig som fick mig att öppna ögonen. Jag har ju en guldsits och ett guldläge just nu....ska behålla dom tankarna och orden han sa till mig.
Jag är världens rikaste kvinna, ja inte ekonomiskt precis, men jag känner mig så rik. Att få uppleva skratt, livsglädje, kärlek, respekt, lust och passion, ja det är för mig otroligt viktiga ingredienser i livet. Rik för jag har förmånen att ha Mr Fin i min närhet, att han väljer att ha mig i sitt liv. Har aldrig i livet upplevt vad jag upplever med Mr Fin.
Åter till skrattets magi....Nästa helg är det Göteborgs varvet som jag är anmäld till men som jag bokat av, är så otränad så jag klarar nog inte mig till Hisingssidan ens. Jag har ingen motivation att träna upp mig heller, kommer det så kommer det.
Vi pratade om Göteborgsvarvet vi 3 igår, underbara Emil ska springa 5km av varvet och sen vända och springa tillbaka. Vi målade fantastiska bilder i våra huvud om hur det skulle vara. Skrattade så jag tjöt och tårarna rullade på mina kinder, underbart.
Skrattet har fastnat hos mig idag med, vi har skrattat massor Mr Fin och jag idag. En av det största gåvorna vi har tillsammans, vår humor och våra skratt, så viktiga dom är.
Det fanns en tid då jag inte förstod humor och då jag definitivt inte skrattade, tack för att den tiden är över. Vi skämtar och plojar med varandra, ett riktigt tugg.
Jag är så tacksam....Visstja, blev lite påmind om vad som hände mer med ordet tacksam. Igår när vi var på en av krogarna i staden gick jag förbi 10 st ungtuppar som satt och hade förmodar jag en trevlig stund i vår stad. en av grabbarna stannade mig och frågade om jag ville följa med dom på disco (Harrys), nej tack sa jag. Jag känner mig lite för gammal för att gå dit svarade jag. Grabbarna försäkrade mig om att så skulle jag inte känna utan visst kunde jag följa med dom. Tackade artigt och gick in på den lyhörda toan. Då hör jag de säga: HON ÄR SÅ TACKSAM.....med en ton om att jag förmodligen var en villig MILF. Kände mig lite irriterad där jag satt på muggen, men skakade av mig det. Gick bara förbi dom på vägen tillbaka till bordet och mitt sällskap.
Berättade lite kort vad som hänt för Mr Fin och hans estländska vän som kommit till oss. Varvid den estländska vännen blev min riddare och gick fram till grabbarna vid bordet och frågade vad de menade med att hans flickvän var tacksam....Herre Gud, där satt nu 10 st bleka och aningen paffa killar och ganska så fåordiga. Han visade ganska tydligt att så här behandlar man inte en kvinna, tack snälla estländare!
Ja det var en händelse rik helg och gårdagskvällen gick i skrattets magiska tema.
Kram på dig och fyll på kontot med skratt...
Ja, nu blåser förändringens vindar likt en stormvind på mig....Stundtals precis som det är när man är ute i en stark vind så är det så fläktande och skönt när det blåser. Men ibland isande kallt långt in i själen....
Förändringens vindar har tagit ett fast grepp i mig, vissa dagar bara en liten bris och andra dagar eller mer rätt att säga stunder stormar det och jag undrar hur det ser ut när stormen ridits ut.
Min framtid är verkligen ett oskrivet blad, visst är det så för oss alla, men jag har nog just nu ändå mer ett oskrivet blad i alla fall om jag ser till hur jag tidigare levt mitt liv.
Jag är en framtidsmänniska, alltså, har alltid haft lätt att sätta mål och ta mig dit. Gillar att ha den styrningen och att njuta av framtiden även om jag inte kommit ända fram ännu. Jag har haft lätt att öppna glasdörrarna och klivit rakt ut i framtiden och levt lite där i förtid....Underbar känsla.
Nu vet jag inte alls vart jag ska och det är så skrämmande för mig, riktigt gungfly under mina fötter. Kan känna mig nästan panikslagen och ibland riktigt ledsen för det...
Det här kommer att bli en stor utmaning för mig...Nu tillhör jag 98% av jordens befolkning som inte har ett personligt mål. Jag har och jag försöker tänka på olika mål, inget känns lockande, inget känns inspirerande tillräckligt, kommer alltid tillbaka till tanken att jag bara ska vara och leva för dagen....Det känns så skrämmande....Bibbi Hansson utan framtidsmål och vision, sug på den du!
Bibbi Hansson ska bara vara och njuta av stunden....vilket mål va? Trodde jag hade mer i mig, inser i andra andetaget att det är just det här jag behöver, pausa, pausa och känna efter...Vad är viktigt för mig, vad mår jag bra av förutom att gå till ett jobb, kan jag fixa att ta varje dag som den kommer, en tom kalender, telefonen som tystnar, världen snurrar vidare utan Bibbi Hanssons visioner och mål, ja det återstår att se.
Sitter just nu och känner efter vad jag vill göra idag....Ska jag bara sitta och dumglo och skrota runt utan att göra någonting av dagen eller ska jag fylla den med meningslösa eller meningsfulla aktiviteter?
När jag känner efter så har jag en viss längtan till Fålis, där är en av mina fristäder, underbart att gå där eller lufsa runt i spåret med alla backar med underbar musik i öronen, där får jag inspiration och kraft. Kraft att gå vidare och göra ingenting....
Kram Bibbi
Hej!
Det var ett tag sedan....Datahaveri, tidsbrist och förstås ett litet tapp på lust.
Idag är det vackert väder och fredag, underbart skönt att våren är här och sommaren står vid dörren.
Mycket upp och ner i min värld just nu, känner att humöret och känslorna åker lite berg och dalbana. Eller det är nog mer hjärna och hjärta som inte harmonerar med varandra varje sekund.
Jag blir lite vilsen och lost när jag inte har den röda tråden eller rättare sagt när jag inte har ett mål att följa med hjärta och hjärnan....Tappar ganska mycket driv och kraft. Blir lite små deppig och ganska trälig.
Jag lägger ner mitt livsprojekt eller som skulle bli mitt livsprojekt, aLma det mentala rummet. I hjärnan är beslutet helt rätt och delvis i hjärtat. Men vad ska jag nu jobba mot för nya mål och visioner? Ja, det här är ett stort gissel för Bibbi Hansson. Känner mig vilsen, rädd och ensam. Svag? Jajamen! Livrädd att jag ska ramla ner i det svarta hålet, kommer inte att klara av detta en gång till.
Svarta tankar? Japp, det har jag. Vet att jag har förmågan att vända, men vill jag det? Just nu behöver jag tydligen tycka lite synd om mig själv. Behöver bli lite ompysslad och höra att jag har ett viktigt syfte att fylla på vår jord. Just nu känner jag mig mest i vägen...
Och jag heter Bibbi Hansson och är mental tränare, där satt den....
Kram Bibbi
Jag erkänner.....Jag har svårt att ta kritik när jag är lite mindre laddad med energi.
Har tränat mig genom åren att just ta kritik och att se det som en möjlighet att utvecklas och lära mig nya sätt att se och göra saker. Men handen på hjärtat så måste jag erkänna att jag gillar komplimanger och att höra att jag gör något bra mycket mycket mera...
När man jobbar i motvind får man inte så många kommentarer och komplimanger, i alla fall inte tillräckligt. jag tycker det är då de är extra viktiga, tänk om jag fått en klapp på axeln eller åtminstone fått höra vad bra du jobbar på ett litet litet uns av peptalk....Jag borde ha skött om mig bättre, nu klandrar jag ju ingen annan utan bara mig själv, jag skulle ha gett mig själv komplimanger och peptalk.
Nog om det...Idag skiner solen och jag med faktiskt, borde kanske känna mig lite nedslagen och misslyckad, men det är eller gör jag inte, jag har gjort det jag kunnat efter bästa förmåga och kompetens, jag har insett att det är dags att överge en del av mina drömmar och visioner. Jag är för tidig, jag är för mycket före tiden, för innovativ....Just nu i alla fall. Men jag kommer igen....
Min goa vän Ann säger att jag är som en GB glass skylt, den där som har en spiral fästad längs ner, sparkar man till på den reser den sig lika snabbt....Fin liknelse... Tack för att du finns Ann, du peppar alltid bra.
Ikväll ska jag pyssla om min fina Mr Fin, han jobbar intensivt och för minst ett dussin personer just nu. Jobbar ifatt flera månader på en dag, det ni! Han kan han Mr Fin!
Ha nu en bra fortsättning på pannkaksdagen för det ska jag ha utan pannkakor...
Kram Bibbi
