TISDAG...och i huvudet på

Vardag igen efter en skön ledighet, påsken har rasslat över och nu kliver vi med stora steg rakt in i våren.

Min lilla son är tillsammans med sin pappa i Turkiet och njuter av värmen, skönt för honom.

Jag själv har dragit på mig en förkylning, inget kul. Men så blir det när man inte sköter sig. Jag har jobbat hårt och under en tuff press en tid nu och slarvat med min återhämtning. Bara att ta lärdom och att läka ut.

Denna påsk kan jag sammanfatta och summera på detta sätt: Ny tid och nytt liv. Ja, nu har jag väl inte återuppstått likt Jesus men upplever ett nytt sätt att leva mitt liv. Mycket som förändrats sedan förra påsken, mycket att ta in och mycket att uppleva. En hel del som ska formas ihop när man möter och stundtals lever med en ny människa och nya människor kanske jag ska tillägga, är ju inte enbart Mr Fin som är ny i mitt liv. Man blir varse lite av nya vanor och levnadssätt, intressant. Som det där med toasittsen....Mr Fin påpekade lite fint, ja, han är fin, att jag inte fäller ner toasittsen efter ett toabesök, hahaha så roligt, men jag gör visst inte det. Jag har aldrig tänkt på det. Men enligt Mr Fin gör jag så eller rättare sagt gör inte så...

Vilken vanemännsika man är. Vanor kan vara en trygghet för oss att leva i trygghetszoner eller inside the box. Jag kan känna att en viss mängd av trygghets vanor är bra för mig, men jag kan också känna den där underbara nervkittlande känslan av att kliva utanför trygghetszonen. När jag slänger mig in i projekt eller andra situationer och stå där med lätt panik och  en känsla av "det här klarar jag aldrig". Jag måste för att trivas få vara utanför min trygghetszon och testa nya utmaningar och sätt att leva och trivas, söka efter något annat eller bättre. Tidigare vill jag tillägga.

Men nu känner jag inte riktigt igen mig själv alla gånger och stunder. Gillar helt plötsligt det jag står i och mitt nya sätt att leva och trivas. Behöver inte söka mer.... främmande för mig. Nästan lite livrädd att mista det nya livet. Jag funderar en hel del på det här nya sättet för mig, kanske det är en stor utmaning i sig att känna mig tillfreds med att bara vara, känna mig lugn, säker och trygg. Istället för att bara söka något bättre, söka andra sätt att leva och känna. Nu vill jag aldrig vara utan Mr Fin och vår kärlek. Tidigare kunde jag känna längtan av att balansera på en planka högt upp i luften för att få förmånen att känna en kittlande känsla i kroppen och sinnet.
Nu har jag den känslan hela tiden, av kittlet alltså.
När jag tänker på Mr Fin känner jag mig varm och lycklig i hela kroppen, en kittlande känsla i kroppen, bubbel och skratt.

I skrivande stund pratade jag med Mr Fin och jag hör mig själv säga att jag inte vill resa utomlands nu på våren. JAG HAR ALDRIG ENS TÄNKT EN SÅN TANKE TIDIGARE. Skulle med lätthet bara utan att tänka åkt. Men nu känner jag att jag inte vill åka från Motala och mitt nya liv....behöver det inte, vill bara vara HEMMA.

Förändringarnas vindar blåser över mig med en känsla av att jag hoppas att inget förändras????
Jag har landat, jag har kommit hem även om det är mycket som ska formas till i mitt nya liv för mig och alla mina nya och gamla.

Önskar dig kära läsare att du är lugn, säker och trygg vare sig om du är utanför din trygghets zon i stora eller små utamningar, så ta dom, alla möjligheter och omöjligheter som finns att greppa. Du växer och utvecklas med dom...

Kram Bibbi